De två vanligaste fågelarterna i Sverige är lövsångaren och bofinken, som varje säsong har ungefär 13,2 respektive 8,4 miljoner häckande par i landet. Det innebär att de två fågelarterna tillsammans utgör en knapp tredjedel av alla häckande fåglar i Sverige, närmare bestämt 31 procent.
Lövsångaren är en liten gröngul fågel med en smal och spetsig näbb. Den kan lätt särskiljas från andra fågelarter genom det tydliga gula streck som går från näbben och över ögat. Dess sång hörs flitigt under våren i Sverige, men lövsångaren är en flyttfågel, och lämnar således landet under hösten och vintern.
Det kan vara svårt att skilja lövsångarens läte från bofinkens, vilket gör att man som fågelskådare bör lyssna in sig noga på skillnaderna för att inte förväxla dessa två vanliga fågelarter. En skillnad är till exempel att lövsångarens läte är betydligt svagare än bofinkens. När man väl har fågeln i sitt sikte är det dock inte svårt att skilja dem åt, eftersom bofinken har tydliga röda och blå markeringar på huvudet, och vita och svarta stjärtfjädrar. Den är något större än lövsångaren, då den är ungefär lika stor som en gråsparv.
Om man är en nybörjare inom fågelskådning är sannolikheten stor att de första fåglarna man ser är just en lövsångare och en bofink. När man har ägnat sig åt fågelskådning ett tag, och börjar leta efter mer sällsynta fåglar, kan en metod för att lättare hitta dem vara att samarbeta med en partner. Då kan man täcka större yta när man är ute och letar. Genom att hyra komradio inför fågelskådningsturen kan man enkelt kommunicera med varandra, och meddela när man har lokaliserat en sällsynt fågelart.